1. Överlägsen rostbeständighet
Det huvudsakliga målet med galvanisering är att stoppa rost direkt – och det är där zinkoxidlagret på galvaniserat stål kommer in i bilden. Så här fungerar det: zinkbeläggningen korroderar först och tar smällen så att stålet under förblir intakt längre. Utan detta zinkskydd skulle metallen vara mycket mer benägen att rosta, och exponering för regn, fuktighet eller andra naturliga element skulle påskynda nedbrytningen.
2. Förlängd livslängd
Denna hållbarhet härrör direkt från den skyddande beläggningen. Forskning visar att galvaniserat stål som används i industriella miljöer under typiska förhållanden kan hålla i upp till 50 år. Även i mycket korrosiva miljöer – tänk platser med mycket vatten eller fukt – kan det fortfarande hålla i 20 år eller mer.
3. Förbättrad estetik
De flesta är överens om att galvaniserat stål har ett mer tilltalande utseende än många andra stållegeringar. Dess yta tenderar att vara ljusare och renare, vilket ger det ett polerat utseende.
Var galvaniserat stål används
Olika processer kan användas för galvanisering:
2. Elektrogalvanisering
3. Zinkdiffusion
4. Metallsprutning
Varmförzinkad
Under galvaniseringsprocessen doppas stålet i ett bad av smält zink. Varmförzinkning (HDG) innefattar tre grundläggande steg: ytbehandling, galvanisering och inspektion.
Ytbehandling
I ytbehandlingsprocessen skickas det prefabricerade stålet för galvanisering och genomgår tre rengöringssteg: avfettning, syratvättning och flussning. Utan denna rengöringsprocess kan galvaniseringen inte fortgå eftersom zink inte reagerar med orent stål.
Galvanisering
Efter att ytbehandlingen är klar doppas stålet i 98 % smält zink vid 830°F. Vinkeln med vilken stålet doppas i behållaren ska tillåta luft att släppas ut från rörformade former eller andra fickor. Detta gör det också möjligt för zinken att flöda genom och in i hela stålkroppen. På så sätt kommer zinken i kontakt med hela stålet. Järnet inuti stålet börjar reagera med zinken och bildar en zink-järn intermetallisk beläggning. På utsidan avsätts en ren zinkbeläggning.
Inspektion
Det sista steget är att inspektera beläggningen. En visuell inspektion utförs för att kontrollera om det finns några obelagda områden på stålkroppen, eftersom beläggningen inte kommer att fästa på orenat stål. En magnetisk tjockleksmätare kan också användas för att bestämma beläggningstjockleken.
2 Elektrogalvanisering
Elektrogalvaniserat stål tillverkas genom en elektrokemisk process. I denna process doppas stålet i ett zinkbad och en elektrisk ström leds genom det. Denna process är även känd som galvanisering.
Innan elektrogalvaniseringsprocessen måste stålet rengöras. Här fungerar zink som anod för att skydda stålet. Vid elektrolys används zinksulfat eller zinkcyanid som elektrolyt, medan katoden skyddar stålet från korrosion. Denna elektrolyt gör att zink stannar kvar på stålytan som en beläggning. Ju längre stålet är nedsänkt i zinkbadet, desto tjockare blir beläggningen.
För att förbättra korrosionsbeständigheten är vissa konverteringsbeläggningar mycket effektiva. Denna process producerar ett ytterligare lager av zink- och kromhydroxider, vilket resulterar i ett blått utseende på metallytan.
3 Zinkpenetration
Zinkplätering innebär att en zinkbeläggning bildas på ytan av järn eller stål för att förhindra metallkorrosion.
I denna process placeras stål i en behållare med zink, som sedan förseglas och värms upp till en temperatur under zinkens smältpunkt. Resultatet av denna reaktion är bildandet av en zink-järnlegering, med ett fast yttre lager av ren zink som vidhäftar till stålytan och ger betydande korrosionsbeständighet. Denna beläggning underlättar också bättre färgvidhäftning på ytan.
För små metallföremål är zinkplätering den optimala metoden. Denna process är särskilt lämplig för oregelbundet formade stålkomponenter, eftersom det yttre lagret lätt kan följa mönstret på basstålet.
4 Metallsprutning
Vid metallsprutning och zinkplätering sprutas elektriskt laddade eller finfördelade smälta zinkpartiklar på stålytan. Denna process utförs med hjälp av en handhållen sprutpistol eller en speciell låga.
Innan zinkbeläggningen appliceras måste alla föroreningar, såsom oönskade ytbeläggningar, olja och rost, avlägsnas. Efter att rengöringsprocessen är klar sprutas de finfördelade smälta zinkpartiklarna på den grova ytan, där de stelnar.
Denna metod för metallsprutbeläggning är den mest lämpliga för att förhindra flagning och avskavning, men den är inte idealisk för att ge betydande korrosionsbeständighet.
Hur länge håller en zinkbeläggning?
När det gäller hållbarhet beror det vanligtvis på zinkbeläggningens tjocklek, såväl som andra faktorer som miljötyp, vilken typ av zinkbeläggning som används och kvaliteten på färgen eller spraybeläggningen. Ju tjockare zinkbeläggning, desto längre livslängd.
Varmförzinkning kontra kallförzinkningVarmförzinkade beläggningar är generellt mer hållbara än kallförzinkade beläggningar eftersom de vanligtvis är tjockare och mer robusta. Varmförzinkning innebär att metallen doppas i smält zink, medan kallförzinkningsmetoden innebär att ett eller två lager sprutas eller penslas på.
När det gäller hållbarhet kan varmförzinkade beläggningar hålla i över 50 år oavsett miljöförhållanden. Däremot håller kallförzinkade beläggningar vanligtvis bara några månader till några år, beroende på beläggningens tjocklek.
Dessutom kan livslängden för zinkbeläggningar vara begränsad i mycket korrosiva miljöer, såsom industriella miljöer. Därför är det avgörande att välja högkvalitativa zinkbeläggningar och underhålla dem på lång sikt för att maximera skyddet mot korrosion, slitage och rost.
Publiceringstid: 12 augusti 2025
